notanothermovieblogger.blogg.se

Jag äger väldigt många filmer så här kommer lite utlåtande och tyckande om dessa.

The Hobbit: The Desolation of Smaug!

Kategori: Allmänt

Ett måste för mig var att gå och se del två i triologin utifrån Boken The Hobbit.
En av mina favorit böcker. Så det går ju inte att inte jämföra boken och filmen.
Det ironiska är ju att Sagan om Ringen böckerna som faktiskt var just tre böcker och blev just tre filmer, nu även ska appliceras på föregångaren som bara är en enda bok men som för vinstsyfte och för att den kan rida på framgångsvågen av Sagan om ringen filmerna, nu också ska bli tre filmer.
Men jag klagar inte i det syftet.
Jag gillar konceptet och det här är filmer som jag anser vara måsten att se på Bio.
Men nödvändigtvis inte i 3D.
Lets start!

The Hobbit: The Desolation of Smaug!


Detta är alltså del två i triologin baserad på boken The Hobbit.

 
Del två fortsätter lite förvirrande med en tillbaka blick.
Men den fortsätter inte där den första slutade, vilket jag tycker va lite konstigt samt är en ganska viktig del i bokens story.
Första filmen slutade med att de räddas av örnarna som lämnar dem uppe på höga bergstoppar där de har sina bon.
Men denna nya filmen börjar inte där, vilket jag anser är lite tråkigt.
Deras kontakt med de stora Örnarna och Örnkonungen är en nyckel i själva boken enligt mig och kopplad till den stora sista striden i boken.
Men de kan hända att de kommer göra ytterligare en tillbakablick och koppla ihop det hela i den tredje filmen.
 
Flykten undan den vita orchen (som inte heller förekommer i boken och är något störande enligt mig) för Dvärgarna, Gandalf samt Bilbo till Beorns hus.
Dessa scener var något jag såg fram emot.
Dels för att detta är en roll spelad av en svensk. Michael Persbrandt.
Beorn är en Skinnskiftare i boken. Han är en av de äldsta varelserna i världen.
Han fanns redan i begynnelsen.
Han är ibland en människa och ibland en Björn, en stor svart björn.
Han gillar inte dvärgar.
I boken går Gandalf före in till Beorn för att prata med honom och ber dvärgarna komma med en fem-tio minuters mellanrum, då han anar att om alla 13 kom på en gång, skulle de bara bli utslängda.
Men med sin list så "värmer" han upp Beorn vid tanken och hans större hat för orcher som även framkommer i filmen gör att han tillåter dem att stanna ett tag.
Här stannar de ganska länge, vilket inte framkommer i boken.
De får också låna hästar av Beorn, som följer efter dem när de reser, för att ha koll på sina kära hästar så att de kommer tillbaka tryggt. vilket Gandalf i Boken förklarar för Dvärgarna.
Men i filmen säger han inget, utan ber dem bara släppa lös hästarna när de kommer fram till skogen.
Där lämnar han också dvärgarna.
 
Det dem har gjort i filmerna är att väva in vad det faktiskt är som Gandalf för när han är iväg från resten av gruppen. Men i Boken så får man bara följa gruppen på dess äventyr.
Detta är dels för att sammanlänka dessa med de händelser som kommer senare i Sagan om Ringen triologin.
 
Väl inne i skogen går de enligt boken otroligt länge och tror tillslut att de är vilsna.
I filmen får Biblo idén att klättra upp till toppen på ett av träden för att se om han kan se om de har långt kvar tills sitt mål, vilket han kan se att de inte har.
Detta var också lite dåligt.
I Boken när Bilbo klättrar upp i trädet och ser sig om, kan han bara se träd så långt ögat når.
Inte för att de är långt bort, men för att de är i en dal, så det träd han klättrat upp i ligger så lågt mot omkringliggande träd, så han uppfattning är att det inte finns en ände på skogen de gått in i.
I boken skapar detta en hooplöshetskänsla och att de virrar runt hur länge som helst i skogen.
 I boken blir de dessutom bortlurade från stigen av skogsalverna och tagna till fågna av dem.
Medan i filmen blir de "räddade" av alverna när de tillfånga tas av spindlarna.

 
Men Bilbo blir aldrig tillfånga tagen då han tar på sig sin ring och blir osynlig.
Väl tillfångatagna i palatset verkar det i filmen som de är där knappt ett dygn.
Medan i boken är de där några månader ett halvår.
Bilbo använder tiden för att lära sig hitta runt i alla gångar och vrår och kommer fram till planen att fly i tunnorna i samband med den stora högtiden de ska fira.
Allt väl plannerat.
I Filmen händer allt otroligt snabbt, samt att de märker av att de flyr, vilket inte sker i boken.
 
 
Snart är de framme i staden vid sjön, den strax intill berger som är deras mål.
 
Här får man lite en känsla av "venedig" i filmen.
 
Nu går allt undan. enligt mig är ju snart boken slut, så känslan var att snart filmen skulle vara det.
Men den var inte slut.
Dvärgarna och Bilbo tar sig både in i berget.
Men i boken ger sig Bilbo av själv.
Men här i filmen ger sig alla av in efter honom...
Där möter de givetvis alla på Smaug den stora draken.
Men filmen slutar nästan som boken, med lite kvar...
Så vad de ska fylla och bygga film nummer tre på ska bli intressant att se.
Men det blir säkert något stort slag och ytterligare kopplingar till Sagan om ringen filmerna, samt någon tillbaka blick på resan och det vi inte vet/förstått...
Men vi får se vad som händer och sker.
Ska bli spännande.
Även om jag kanske sågar filmen i förhållande till boken, så är det fortfarande en bra och Maffig film som ska och bör ses på Bio för denna fantastiska upplevelse.
Så om ja enbart ska bedömma den som en film så kommer den nog att få:
8 av 10 kaffekoppar!

Senaste Biobesöket!

Kategori: Allmänt

Går en del bra filmer på bio nu.
Jag och syrran skulle varit i stockholm och gått på galenskaparnas 30-årsfesten. Men det blev inställt p.g.a. sjukdom. Så får gå i April istället.
Men, inget ont som inte har något gott med sig...Blev en heldag i stan med god mat och denna mysiga drama film.
 
PHILOMENA
 
En mysig Brittisk film av Resigören bakom The Queen.
Ett drama baserat på en sann berättelse.
Martin är en Journalist som hamnat lite i trubbel i ett politiskt spel och nu måste börja om igen i sin Journalistsika karriär.
Av en händelse snubblar han över en mer "Human Intrest story" som är långt ifrån vad han brukar skriva.
Att skriva berättesler om människor och människoöden på ett sätt som ska skapa en medkänsla och empati hos dem som läser det är inte alls Maritns grej, han vill skriva om Rysk Historia.
 
Men när han möter Philomena efter att hennes dotter frågat honom om hjälp startar en resa.
Philomena har under Femtio år haft en hemlighet.
När hon var bara en ung tonåring träffade hon en ung man som hon blev kär i.
 
Strax efter det upptäcker hon att hon är gravid.
Hennes far som skäms så, lämnar i sin tur bort henne till ett kloster.
Där får hon vara och där föder hon en son.
Philomena stannar kvar och jobbar i tvättstugan på klostret.
En timme varje dag får hon träffa sin son.
Men när han fyller tre blir han en dag bortadopterad till en Amerikansk familj.
Philomena ser honom aldrig igen.
 
Skamen över synden att ha fött ett barn utanför äktenskapet och skamen att dagligen tivingas ljuga om detta gör att hon i början av filmen på sonens 50års dag berättar för sin dotter sin historia.
 
Dottern för mamman samman med reportern Martin och tillsammans ger de sig ut på en resa där de letar efter hennes son, en resa som för dem över till Amerika och Washington D.C.
 
En fantastisk berättelse och som inte har ett sockerrosa moln kring sig eftersom det är just baserat på en verklig berättelse.
Det är en tragisk historia, men ändå viktig att berätta och dela.
Vilket inte var själklart kan vi se i denna film.
Att blotta sig så och dela saker man varit med om.
Men det är viktigt för oss att förstå att det faktiskt fortfarande finns människor runt om kring oss, inte bara i Irland, som fått utstå mycket onda saker inte allt för långt tillbaka i tiden.
Vi kan så lätt tänka att vi har kommit långt och att vi har det bra.
I detta kan vi ibland vara väldigt dömande mot andra länder och delar i världen som fortfarande kämpar på vissa områden och med vissa rättigheter.
Men i får inte glöma att det inte alls var så länge sedan det var likadant i vårt land och i andra länger i Europa.
Det finns fortfarande människor som har mycket berättelser och öden med sig.
 
En film värd att ses!
Kanske inte nödvändigtsvis på just Bio.
Men ett bra budskap.
 
 
9 av 10 kaffekoppar
Främst för att det är ett Brittiskt drama som ger det en mer grådassig ton som gör den lättare att relatera till än de Amerikanska dram filmerna, enligt min mening.